Vanliga situationer där man behöver hjälp inom socialrätt
Det finns många situationer där människor kan behöva hjälp inom socialrätt. Här nedan följer några vanliga exempel där vi kan hjälpa dig:
LVU (lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga)
Barn och unga har rätt att växa upp i en trygg miljö. Om det föreligger brister i omsorgen har samhället ansvar att se till att barn och unga får det skydd och stöd de behöver. För det fall ett barn, dvs en person under 18 år, riskerar att fara illa kan socialnämnden ansöka om tvångsvård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). LVU kompletterar socialtjänstlagen (SoL) när frivilliga insatser inte är möjliga. Lagen finns till för att säkerställa att barnet får den omvårdnad och utveckling det behöver för att må bra och utvecklas på ett positivt sätt.
För att LVU ska tillämpas förutsätts att:
- det föreligger ett missförhållande som har anknytning till barnets hemmiljö enligt 2 § LVU och/eller till barnets eget beteende enligt 3 § LVU,
- missförhållandet medför att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och
- det som barnet behöver inte kan genomföras på frivillig väg
När problemen har anknytning till barnets hemmiljö innebär det att vårdnadshavarna inte kan ge barnet vad det behöver, fysiskt eller psykiskt. Det kan t.ex. handla om att föräldrarna brister i sin omsorg om barnet, eller att barnet utnyttjas, hotas eller misshandlas. När det är barnets eget beteende handlar det om att barnet skadar sig själv genom sitt sätt att leva. Det kan till exempel vara att barnet använder droger, begår brott eller utsätter sig själv för farliga situationer eller vitsas i miljöer som innebär en risk för den unge.
Det är socialtjänsten som utreder barnets behov och som kan föreslå att barn ska omhändertas enligt LVU. Socialnämnden i barnets hemkommun ansöker om ett omhändertagande vid förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar målet och beslutar om det finns tillräckliga skäl för att barnet ska omhändertas. I akuta fall kan socialnämnden besluta om att omedelbart omhänderta barnet enligt 6 § LVU, och i efterhand få beslutet prövat av förvaltningsrätten. Ett sådant beslut ska prövas av förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då socialnämnden fattade sitt beslut.
I processen angående omhändertagande enligt LVU har såväl vårdnadshavarna som den unge rätt till ett offentligt biträde. Det offentliga biträdet tillvaratar klientens intressen i målet och ger juridiskt stöd till vårdnadshavare eller barn. Det offentliga biträdet får betalt av staten.
Om förvaltningsrätten beslutar om omhändertagande enligt LVU bestämmer socialnämnden sedan var barnet ska placeras. Vårdnadshavaren och barnet får i de flesta fall ha kontakt med varandra under den tid barnet är placerat, men hur mycket kontakt och vilken typ av kontakt de ska få ha bedöms utifrån barnets bästa.
Ett omhändertagande ska upphöra när det inte längre behövs. Socialnämnden ska minst var sjätte månad ta ställning till om barnet fortsatt ska vara omhändertaget. Om situationen har ändrats på sådant sätt att miljön inte längre är ogynnsam för barnet, eller att vårdnadshavare eller barn över 15 år har ändrat inställning och går med på att barnet placeras, är det viktigt att socialnämnden får den informationen. Om du som vårdnadshavare anser att situationen för ditt barn har förändrats kan du begära hos socialtjänsten att omhändertagandet ska upphöra.